11 år, igår

Ber om ursäkt för bloggtorka igen de senaste dagarna, har inte riktigt varit på humör.

Igår var det 11 år sedan min mamma lämnade denna värld och det känns obeskrivligt länge sedan, samtidigt så känns det fortfarande som att det var bara härom dagen som det hände.
Många tårar blev det igår iallafall, årsdagarna är som sagt värst nu för tiden, även om det kommer en hel del jobbiga stunder under övriga året med.

Mamma, jag älskar och saknar dig, nu och alltid.
Du finns i mina och så många andras tankar varje dag!


Mamma <3

Carro, jag förstår att du saknar henne. Jag tycker när jag ser bilden på henne att det känns som att det va för länge sedan jag träffade henne. Alltså på det vis som att hon fortfarande lever men att man inte hunnit träffas. Vem vet hon kanske återföds tillbaka hos er:)?

11 år!!! skämtar du?

Det känns som igår när pappa och mamma var ledsna och stod i köket när dem berättade för mig att Suss hade krockat och inte klarade sig :( FY FAAAN

Marielle: Jag förstår precis hur du menar, på sätt och vis så är det så jag känner med, som att hon är bortrest och man bara väntar på att hon ska komma hem igen.



Angelica: Ja visst känns det konstigt att det gått sån lång tid när det känns som att det vore förra veckan som det hände..